Strandskyddet är ett generellt områdesskydd vid hav, sjöar, vattendrag och öar i hela landet. I allmänhet gäller det 100 meter inåt land och lika långt ut i vattnet från strandlinjen, men skyddet kan vara utökat genom särskilt beslut upp till 300 meter både inåt land och ut i vattnet.

Strandskydd gäller alltså generellt i hela landet och kan vara utökat till maximalt 300 meter. Strandskydd kan dock vara upphävt för ett område i en detaljplan om det har funnits särskilda skäl. Länsstyrelsen kan också ha upphävt strandskyddet för ett område. Det finns även områden som inte omfattas av strandskydd på grund av äldre regler.

Strandskyddet innebär till exempel att det är förbjudet att:

  • Bygga nytt.

  • Ändra befintliga byggnader eller deras användning så att de inskränker allmänhetens tillgång till stränder.

  • Utöka sin så kallade privata zon/hemfridszon på mark som är tillgänglig för allmänheten (genom att till exempel ställa ut utemöbler, anlägga gräsmattor eller rabatter).

  • Gräva eller förbereda byggnationer.

  • Uppföra anläggningar eller anordningar (till exempel bryggor, pirar, vägar och parkeringsplatser) i ett område som annars är tillgängligt enligt allemansrätten.

  • Ingreppen får inte heller väsentligt förändra livsvillkoren för djur och växter. Man får inte utföra muddring eller fälla mer än enstaka träd, om inte detta tillåtits i enlighet med till exempel miljöbalken (MB).

Illustration strandskydd

Syfte

Syftet med strandskyddet är att långsiktigt trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv, såväl på land som i vatten. Det är därför det finns restriktioner mot uppförande av nya byggnader, anläggningar och anordningar. Att tala om strandskydd kan ibland bli missvisande eftersom skyddet omfattar mer än stränder vid hav och sjöar. Även till exempel mark vid mindre bäckar och dammar omfattas eftersom dessa miljöer kan ha viktiga värden för biologisk mångfald.

Historik

Den första lagen som skyddade landets stränder tillkom 1950. Då infördes bestämmelserna i syfte att trygga allmänhetens tillgång till stränderna och de gällde enbart i vissa utpekade områden. Efter 1975 kom strandskyddet att gälla generellt i hela landet. Strandskyddets syfte utvidgades 1994 till att även omfatta strändernas betydelse för den biologiska mångfalden. I dag ingår strandskyddsbestämmelserna i miljöbalkens kapitel om områdesskydd.

Möjlighet till dispens och undantag

Vill man göra något inom strandskyddat område finns möljighet att söka dispens. Dessutom finns det ett undantag från det generella byggförbudet där det inte behövs någon dispens. Istället kan man dock behöva söka tillstånd för de åtgärder man vill vidta. Det gäller jordbruk, skogsbruk, renskötsel och yrkesfiske om alla följande krav uppfylls:

  • Byggnaden eller åtgärden behövs för näringen.
  • Byggnaden eller åtgärden måste ligga inom strandskyddat område.
  • Byggnaden är inte utformad för boende.
  • Verksamheten ger ett betydande tillskott till försörjningen. (Vanlig hobbyverksamhet medger inte undantag från strandskyddet.)

Länsstyrelsen kan också meddela föreskrifter om att förbuden inte gäller kompletteringsåtgärder till huvudbyggnad.