När strandskyddsreglerna ändrades 2009-2010 var syftet att utveckla ett ändamålsenligt strandskydd som tar hänsyn till behovet av utveckling i hela Sverige, särskilt i många landsbygder. Samtidigt skulle den inte äventyra det långsiktiga skyddet av strändernas natur- och friluftsvärden.

Utgångspunkten för lagändringarna var ett fortsatt generellt strandskydd i hela landet. Men genom de nya bestämmelserna fick kommunerna ansvaret för att i sina översiktsplaner redovisa områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS). I dessa områden ska betydelsen av en positiv utveckling av landsbygden beaktas vid prövning av dispensansökningar.

Vad är LIS?

Med vissa undantag är det i dag möjligt för kommuner i hela landet att peka ut LIS-områden i sina översiktsplaner.

Här finns en översikt över var i landet denna möjlighet finns.

En förutsättning för att peka ut ett LISområde i översiktsplanen är att området är lämpligt för utvecklingen av landsbygden. Samtidigt måste det långsiktiga skyddet av stränderna bevaras, vilket innebär att allmänheten har tillgång till stränderna och djur- och växtliv har goda livsvillkor.

Begreppen landsbygd och glesbygd kan definieras på många olika sätt. Synen på ett område kan påverkas av sociala, ekonomiska och miljömässiga förhållanden. I dag beslutar Sveriges kommuner lokalt vad som ska klassificeras som landsbygd. För att öka det regionala och lokala inflytandet över LIS-planeringen finns inte någon allmän beskrivning av vilka åtgärder som kan vara aktuella för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Det är upp till varje enskild kommun att, i dialog med länsstyrelsen, ange vad som klassas som landsbygdsutveckling i strandnära läge lokalt och regionalt. På detta sätt kan strandskyddet ta hänsyn till lokala och regionala förhållanden.

Utveckling genom byggande

Syftet med att peka ut LIS-områden är att främja och stimulera långsiktig utveckling på landsbygden. Behovet av en sådan utveckling finns främst i landsbygdsområden som inte ligger nära större tätorter.

Översiktsplanen ska vara rådgivande vid prövning av dispensärenden eller upphävande av strandskydd inom ett sådant LIS-område. För att få dispens för byggnad eller åtgärder inom ett LIS-område gäller de tidigare nämnda sex särskilda skälen med tillägget att det vid prövningen också får beaktas som särskilt skäl om ett strandnära läge för åtgärden eller byggnaden bidrar till utvecklingen av landsbygden.

När prövningen dock gäller en dispens för en- eller tvåbostadshus med tillhörande komplementbyggnader och andra åtgärder får man i stället beakta om huset eller husen avses uppföras i anslutning till befintligt bostadshus. För bostadshus är det särskilda skälet alltså utformat på ett annat sätt. Kommunens översiktsplan får en nyckelroll i arbetet med LIS. Intentionerna för kommunens stränder blir genom översiktsplanen en tydlig del i den övergripande miljö- och markanvändningsstrategin.