Tack Lärke Johns för intressant inlägg och start på bloggstafetten om strandskydd. Jag tar med glädje emot stafettpinnen och svarar på din fråga Hur kan friluftslivets intressen förenas med landsbygdsutveckling och boende i strandnära lägen?

Inledningsvis håller jag med dig om att strandskyddet engagerar och väcker känslor. Det berör många olika aktörer utifrån flera olika aspekter och intressen. Det är ju också så att Sverige har relativt gott om stränder. Men de finns inte överallt – och kanske inte där de behövs som mest.

Strandskyddet är lika viktigt och unikt för ett rikt friluftsliv som allemansrätten är. Tack vare strandskyddet har vi i Sverige, en god tillgång till att promenera längs stränder, lägga till med båten, bada och fiska. Vintertid kan vi åka skridskor och skidor på isarna och gå iland. Strandskyddet möjliggör för många – unga och gamla – att ta sig ut i vårt fantastiska landskap och njuta av naturen.

Lagstiftningen som kom till 1950 hade det uttalade syftet att bevara stränderna för allmänhetens friluftsliv. Senare har skyddet även inkluderat den biologiska mångfalden. Man förstod tidigt att stränderna – vid sjöar, vattendrag, kusterna och skärgårdarna – är en fantastisk naturtillgång och av mycket stort värde för allmänheten och den biologiska mångfalden. En tillgång värd att bevara för ett rikt och lättillgängligt friluftsliv.

Strandskyddet blir på detta sätt en hjärtefråga för oss då det är en viktig del av det naturliga, spontana friluftslivet. Detta ska beaktas utifrån det faktum att stillasittandet ökar dramatiskt i vissa grupper i samhället, alla hälsotrender till trots. Vi har ett ansvar att möjliggöra ett nära och tillgängligt friluftsliv för nästa generation.

Tanken med den nya strandskyddslagstiftningen är att stärka strandskyddet i de hårdast exploaterade områdena och områden med högt skyddsvärde samtidigt som det skulle bli lättare att bygga strandnära i glesbyggd. Den principen stödjer Svenskt Friluftsliv.

Ta vara på våra kunskaper

Svenskt Friluftsliv samlar 23 av de svenska friluftsorganisationerna. Vi arbetar med friluftsfrågor varje dag och kommer ofta i kontakt med strandskyddet. Ta med de lokala friluftsorganisationerna i diskussionerna tidigt. Ta vara på vår samlade kunskap. På det sättet kan friluftslivet vara med och bidra till ett enklare och smidigare förfarande.

Vi är positiva till att det blir enklare att upphäva strandskyddet längs mindre sjöar och vattendrag, i områden med lägre exploateringsgrad. Förändringen skulle göra det enklare i områden som har liten betydelse för strandskyddets syften. Men vi menar att det alltid ska ske en prövning och överprövning samt att hänsyn tas till biotopområden.

När det gäller dispensärenden i glesbygd tror vi att det är avgörande att varje enskilt fall utvärderas utifrån en långsiktig landsbygdsutveckling i ett vidare perspektiv. En utvärdering bör ta hänsyn till om planerad bebyggelse längs stränderna faktiskt utvecklar landsbygden eller om den på sikt gör området mindre attraktivt, det vill säga minskar tillgången till attraktiva strandområden. De attraktiva delarna av strandlinjen som obebyggda öar, skyddande vikar, uddar eller näs bör sparas åt de kringboende och allmänheten. Vår uppfattning är att det idag finns risk att för stor vikt läggs vid att utveckling av landsbygden ska ske strandnära i stället för att titta på utvecklingen i ett bredare regionalt perspektiv.
De nya strandskyddsreglerna har teoretiskt gjort det svårare att bygga i skärgårdsområden och storstadsnära glesbygd. Men om man tar del av statistik visar det sig att både efterfrågan på dispenser och flest meddelade dispenser sker i just högexploaterade områden. Detta upplever vi som ett problem. Det finns även mycket som talar för att tillämpningen av restriktionerna inte följs på ett lojalt sätt. I 89 procent av dispensgivningar har inga bedömningar gjorts avseende hur strandskyddets långsiktiga intressen ska tillgodoses. Detta upplever vi som mycket oroande och detta visar på brister i tillämpningen av lagen.

Strandskyddet möjliggör ett rikt friluftsliv som i sin tur lämnar ett stort bidrag till folkhälsan och samhället i stort. Det ger en fantastisk möjlighet till fysisk aktivitet och naturupplevelse som berikar vårt vardagsliv. Här har vi alla en uppgift och ett ansvar att planera långsiktigt för att denna unika möjlighet ska finnas kvar. Vi tror att genom samtal och dialog och utbyte av kunskap och erfarenhet så kan vi göra detta enklare och smidigare i framtiden. Vi är gärna med och delar med oss av den kunskap som vi har inom området.

Och med denna avslutning så vill jag rikta en fråga till nästa person i denna bloggstafett, kommunalråd och ordförande i SmåKom, Peter Lindroth. Hur kan ni öka delaktigheten bland de lokala friluftsorganisationerna i den kommunala beslutsprocessen generellt och när det gäller strandskyddsärenden specifikt?

Ulf Silvander, generalsekreterare Svenskt Friluftsliv