Svaret är egentligen enkelt – Naturskyddsföreningen är positiv till sådana regler och vi vill bidra på alla sätt till en dialog om saken. Jag tackar därför för den trevliga frågan ovan från Håkan Torén, som är VD för Toréns Entreprenad AB.

I grunden är det naturligtvis inte något fel på strandskyddet, det är ett arv vi har från kloka politiker som redan på sextio- och sjuttiotalet förstod att det inte skulle vara så mycket bevänt med allemansrätten om stränderna byggdes igen. Det är ju där de flesta av oss vill promenera, fiska och lägga till med båten. Det är också hit skolor och förskolor med förkärlek tar ut barnen på friluftsdagarna.

Under tidigt nittiotal insåg man strandskyddets betydelse för djur- och växtlivet, och lade till även detta syfte till reglerna. Strändernas betydelse för sällsynta växter, som sammanhållande länk mellan annars isolerade naturområden och som rastplats för flyttfåglar kan knappast överskattas. De senaste åren har vi ju dessutom förstått att vi tack vare strandskyddet står bättre rustade mot klimatförändringarna än många andra länder, som tillåtit stränderna att byggas igen i långt större utsträckning.

Strandzonen är slutligen viktig för många vanliga fiskarter. Enligt ny forskning kan yngelplatserna utanför stora tätorter försvinna i rask takt på grund av bryggor och andra ingrepp – upp till en procent av livsmiljöerna om året om det vill sig illa (läs mer här).

Så illa är det naturligtvis inte för det mesta i glesbygden. Här finns ofta outbyggda sjöar och vattendrag i sådan mängd att det räcker till för alla behov. Därför tycker Naturskyddsföreningen att det borde vara möjligt att ha ett differentierat strandskydd som gör det lättare att bygga i glesbygd – om man samtidigt inför strängare krav där exploateringstrycket är hårt, till exempel utanför större städer och populära kuster. Man måste dock komma ihåg att det även i glesbygden finns skyddsvärda stränder som måste sparas.

Vi vill alltså ha just det som Håkan Torén efterlyser, ett regelverk som tar större hänsyn till regionala förhållanden. Nu har ju i och för sig redan strandskyddet försvagats i omgångar de senaste åren, till exempel genom de nya reglerna om landsbygdsutveckling som infördes 2009 och möjligheten att helt ta bort strandskyddet vid småvatten som infördes i år. Det kan alltså vara dags att fundera även över förstärkningar av skyddet.

Ett bekymmer vi ser är att många kommuners hantering av strandskyddet inte verkar fungera särskilt väl. Enligt en kartläggning som gjordes på Naturvårdsverkets uppdrag, var 85 procent av kommunernas beslut om dispenser formellt sett felaktiga – det vill säga man kunde redan av handlingarna utläsa att besluten inte följde miljöbalkens regler (läs mer här). Det rör sig alltså om allvarliga brister i kommunernas handläggning. Enligt vår erfarenhet ser det för det mesta ännu värre ut i verkligheten än på pappret; bakom den höga andelen felaktiga beslut kan det alltså finnas ännu värre förhållanden. Utredaren talar mycket riktigt om ”mörkertal”.

Detta sagt, så hoppas jag att få förståelse för vår oro över vad vi i Sverige gör med stränderna i landet och att det vore bra om vi kunde tala även om de fall när strandskyddet är för svagt. Om man verkligen ska tala om differentiering eller regional anpassning så måste vi kunna diskutera både försvagningar och förstärkningar. Annars är det ju bara ytterligare nedmontering av strandskyddet som man vill tala om.

Ett sätt att få bukt med problemen kan vara att stärka strandskyddet där det behövs som mest, till exempel i områden som är riksintressanta för naturvården och områden med högt exploateringstryck. Dessutom kan det vara värt att fundera över om man inte borde stärka definitionerna av reglerna om landsbygdsutveckling, så att verkligen glesbygden gynnas. Vi måste också ta tag i frågan om vad som ska göras när dispensgivningen inte fungerar som avsett. I en sådan dialog vill vi gärna delta.

Vi vill därför skicka följande fråga vidare till Sveriges kommuner och landsting (SKL):

Hur vill ni komma tillrätta med att så många kommunala strandskyddsbeslut är felaktiga? Kan ni tänka er ett differentierat strandskydd, på så vis att det blir lättare att få undantag i glesbygd – samtidigt som skyddet förstärks i områden med högt exploateringstryck?

Oscar Alarik, jurist, Naturskyddsföreningen