Jag fick frågan från Annika Nilsson och eftersom jag är en handlingens man skulle jag vilja besvara den genom att berätta om ett exempel från verkligheten. Sandnäset Sjöstad i Dvärsätt vid Storsjöns strand i Krokoms kommun visar nämligen hur man kan bygga strandnära bostäder och samtidigt underlätta för fler att komma nära vattnet. Jag tror att ett mer flexibelt strandskydd både kan ge fler möjlighet att bo nära vattnet och stimulera friluftslivet.

Planeringen för Sandnäset Sjöstad började för ungefär tio år sedan med Krokoms golfklubb som drivande kraft. Klubben ansökte om strandskyddsdispens för att kunna sälja tomter i området, där stränderna – som så ofta när det gäller Storsjön – var förbuskade och svårtillgängliga. Ansökningsprocessen blev komplicerad och krävde överklaganden och till slut uppvaktning av regeringen efter Naturvårdsverkets avstyrkan.

Det var så klart ingen process som exploatören uppskattade, men det förde faktiskt med sig att planerna under resans gång ändrades för att ta större hänsyn till strandskyddet. Tomterna, som från början hade planerats gå hela vägen till vattnet, flyttades en bit uppåt land för att göra plats åt en gång- och cykelväg. Denna inte bara säkrade allmänhetens tillgång till stranden, utan skapade tillgången, eftersom det tidigare inte gått att alls ta sig ned till vattnet. Och det tror jag har bidragit till den förståelse och respekt som Annika efterlyser.

Krokoms kommuns och golfklubbens överklagande godkändes och projekt Sandnäset kunde till slut starta. Såväl den socialdemokratiska miljöministern Lena Sommestad som hennes centerpartistiske efterföljare på posten Andreas Carlgren besökte Sandnäset. Båda tyckte att det är så här man bör bo.

Planområdet har tidigare varit en del i ett aktivt jordbruk och då således inte varit tillgängligt för allmänheten annat än i åkerkanterna och i den smala remsan av sly längs stranden. Strandpromenaden som är en av förutsättningarna för detaljplanen, innebär att stranden för första gången under modern tid kommit att på ett meningsfullt sätt vara tillgänglig för allmänheten.

Den planerade bebyggelsen liksom gångvägen längs stranden ligger på tidigare brukad mark där inga skyddsvärda växter förekommer. Inte heller i övrigt berörs skyddsvärd flora eller fauna, enligt den naturinventering som gjorts i samband med detaljplanen. Attraktivt boende i naturskön miljö och i samklang med naturen, gör att människor kan hitta argument för att bosätta sig i liknande områden.

I dag utvecklas Sandnäset Sjöstad hela tiden, nu med oss i Toréns som exploatör och ägare. Människor, inte minst barnfamiljer, som vill ha nära till naturen väljer gärna att bygga och bo här. Inom gångavstånd finns såväl golfbana som marina. Jag har blivit allt mer övertygad om att det är så här många vill bo, miljövänligt och strandnära, och att de kommer att bli fler i framtiden. För landsbygdskommunerna, särskilt i norr, är det viktigt att kunna erbjuda dem som så önskar möjlighet att bo nära vatten. Det är ju ingen brist på stränder i våra bygder.

Tillkomsten av Sandnäset Sjöstad har som sagt gjort att fler i bygden lättare har tillgång till stränderna i dag. Där tidigare sly och buskar dominerade och blockerade sjöns tillgänglighet, finns nu gång- och cykelväg längs stranden. Här finns också en nyanlagd marina, där de boende kan ha sina fritidsbåtar. Naturen har blivit tillgänglig för fler till det rörliga friluftslivets fromma. Sandnäset Sjöstad visar på ett utmärkt sätt att det går att kombinera boende nära vatten och allmänhetens tillgång till stranden. Och det är inte omöjligt att många av dem som bor i området i dag faktiskt är nöjdare med att ha gångstråk och marina än de skulle vara med egen strandtomt.

Även om Sandnäset Sjöstad gick att bygga trots strandskyddets dåvarande utformning, krävde det stor uthållighet och mycket kraft att nå ända fram. Jag anser därför ändå att strandskyddslagstiftningen måste bli flexiblare och bättre anpassad till förhållandena i olika delar av landet. Vi behöver helt enkelt mer självstyre för kommuner och länsstyrelser i denna fråga. l Stockholms skärgård, där det är trångt och många stränder är exploaterade, är det självfallet viktigt med stor restriktivitet. Men i landsbygds- och glesbygdskommuner är tillgången till stränder och vatten en viktig konkurrensfördel, som dessa kommuner så väl behöver.

Människor vill gärna bo nära vatten och exemplet Sandnäset Sjöstad visar att detta faktiskt går att kombinera med ett bra strandskydd. Men det hindrar inte att regelverket i mitt tycke behöver bli flexiblare.

Jag skickar mot den här bakgrunden vidare stafettpinnen till en företrädare för Svenska Naturskyddsföreningen med frågan:

Hur ställer ni er till tanken att strandskyddsreglerna behöver ta större hänsyn till regionala förhållanden och hur kan en ideell organisation som er bidra i en konstruktiv dialog kring detta?

Håkan Torén, VD för Toréns entreprenad i Östersund